idag fick jag mitt minne uppfriskat. det är nästan så jag hade förträngt hur hemskt och jobbigt det känns att åka till sjukhuset. alla saker.. bara dekorationerna är ju sjuka. tavlor med mentalpatienter som dansar med sjuksystrar, ljusa rum och stela soffor. och tallrikar! varför finns det jämt gamla tallrikar på sjukhus och vårdcentraler? det ger mig verkligen rysningar och jag mår seriöst fortfarande illa.

jag får fantomsmärtor i nacken och i alla leder och vrån i min kropp. sån sjuk obehagskänsla att behöva se roadkills till människor som skickas in på akuten. att se de där blodröda lapparna som pekar på att rummet lite längre bort har kroppspulsåder'undersökning. åh, bara ordet får det att vända sig i magen på mig!



som ni nog förstått nu så har jag gjort min flickvänniga plikt och suttit i timmar och ännu mera timmar i väntrum och i undersöksrum för att veta att min pojkvän - 'ja, han har ju skadat foten. men det finns ingenting vi kan göra'. dumma röntgen och dumma sjukhus. att vi sen fick spendera ytterligare en extra halvtimme i väntrummet för att virriga tanter glömmer att skicka remisser till storsjukan, det ska vi inte tala om.

idag tänker jag alltså tycka väldigt synd om mig själv - fast det inte är jag som skadat foten ens. jag bara mår så dåligt av det där stället och jag får så himla jobbiga flashbacks. det allra värsta är nog att man vet att man kommer komma tillbaka dit någongång.